French Realist/Impressionist Painter and Sculptor, 1834-1917 French painter, draughtsman, printmaker, sculptor, pastellist, photographer and collector. He was a founder-member of the Impressionist group and the leader within it of the Realist tendency. He organized several of the group exhibitions, but after 1886 he showed his works very rarely and largely withdrew from the Parisian art world. As he was sufficiently wealthy, he was not constricted by the need to sell his work, and even his late pieces retain a vigour and a power to shock that is lacking in the contemporary productions of his Impressionist colleagues.  Related Paintings of Edgar Degas :. | Dancer triming dress | Racehorse ground | Balneation | Halevy and Cave Backstage at the Opera | Nude Woman Drying her Foot |
Related Artists:
siri derkert
Siri Derkert föddes i Stockholm 1888 som ett av sju barn till köpmannen Carl Edward Johansson Derkert, från 1904 endast Derkert, och Emma Charlotta Valborg, född Fogelin 1860. Hon utbildades vid Althins målarskola i Stockholm från 1904 och på Konstakademien 1911-1913. Därefter studerade hon konst i Paris på Academie Colarossi och Academie de la Grande Chaumiere tillsammans med Ninnan Santesson och Lisa Bergstrand (Elisabeth Bergstrand-Paulsson) fram till första världskrigets utbrott hösten 1914. Under och efter första världskriget vistades hon periodvis i Italien, där hennes första barn Carlo föddes. Siri Derkert studerade också vid den kvinnliga medborgarskolan som drevs av fogelstadgruppen. Till Fogelstad kom hon i september 1943 och denna vistelse inspirerade hennes konstnärskap. Hon gjorde bland annat flera skisser av de kvinnor som var verksamma på Fogelstad, däribland Honorine Hermelin och Ada Nilsson. Siri Derkert hade tre barn: sonen Carlo (1915-1994) med den finländske konstnären Valle Rosenberg (1891-1919) samt döttrarna Liv (1917-1938) och Sara (född 1920) med tecknaren och bokillustratören Bertil Lybeck (1887-1945). Med Lybeck var Siri Derkert gift mellan 1921 och 1925, men parterna levde inte tillsammans.
Stefano della Bella
Italian Baroque Era Printmaker, 1610-1664,was an Italian printmaker known for etchings of many subjects, including military ones. He was born at Florence, and apprenticed initially to a goldsmith, but became an engraver working under Orazio Vanni and then Cesare Dandini. He studied etching under Remigio Cantagallina, who had also been the instructor of Jacques Callot, who had lived in Florence 1612-1621, and whose prints imparted a strong influence to printmakers. The patronage of Don Lorenzo de Medici enabled della Bella to study for three years in Rome. In Rome, he created a then admired print of the cavalcade celebrating the entry of the Polish ambassador into Rome in 1633. He also created a number of prints of views of Rome. In 1642 he went to Paris, introduced by the Tuscan ambassador, Alessandro del Nero, and where he resided for seven years. Cardinal Richelieu engaged him to go to Arras and make drawings of the siege and taking of that town by the royal army. After residing a considerable time at Paris he returned to Florence, where he obtained a pension from the grand duke, whose son, Cosimo de Medici, he instructed in drawing. His productions were very numerous, amounting to over 1000 separate pieces. He is known to have illustrated some discoveries for Galileo. See entry for Hansken for his etching of the famous elephant after death. Wikimedia Commons has media related to: Stefano della Bella
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).